Harju gillar de massiva bambupinnarna! Kan hända vi öppnar ett växthus vid namn Univocal B&B (inte Bed & Breakfast utan Bamboo & Buds)! :)
Bara en fråga: Är detta en terrorist?
Anna gav chipsen 3.75 soptunnor, Harju gav dem 4 solar, och Alex gav dem 4 erektionsringar! Ganska bra!
Mera grönt! Plastmuggar gjorda av växter! Fuck Big Oil!
Vi gillade verkligen de politiska meddelandena som tydligt syntes i konstverken. Här ser ni utställningen "Bay to Taipei" av graffitikonstnären Optimist.
Jeff visar oss Studio D.
Om du någon gång undrar var han håller hus - kanske detta är stället du letar efter?
San Francisco är en väldigt grön stad och vi ser tecken av förändring överallt trots att Babylon ständigt är närvarande och gör sig påmind.
Konspirationsteori? Några av människorna vi pratat med verkar ha insett att Obama egentligen inte har kontroll över någonting, utan att de verkliga ledarna är okända och håller sig bakom hårt låsta dörrar. Att prata om politik med amerikaner kan gå fel, men vi har haft tur och hört några intressanta teorier inom ämnet.
Ett försök till hjälp! Kärlek! :)
Och här presenterar vi en tävling: GISSA ÅKOMMAN. Alex besväras av en kliande solbränna eller -allergi som har utvecklats och är numera rent av lite skrämmande. Vem vet, hon kanske håller på att förvandlas till en reptil? Vi behöver därför er hjälp: diagnosticera utslaget och föreslå ett botemedel som sedan testas. Det fungerande förslaget vinner en Hey Hugo-singel! :)
Detta är vårt tillfälliga hem - Delta Upsilon fraternity of UC Berkeley. Huset är en vacker gammal herrgård där årtionde efter årtionde av universitetspojkar har spenderat sina 4 år med att festa och chilla. Vi vill rikta ett speciellt stort tack till alla fina pojkar (Mason, Noah, Alex, Dylan och ni andra!) som har varit jätteschyssta och hjälpsamma så länge vi har bott här. Vi sover i "the bumming room", ett traditions- och minnesfyllt rum där väggarna pryds av de utexaminerades namn (vi hoppas innerligt att vissa namn är smeknamn, som: Pink Simpson, Boom och Dick Blewett!).
(Fat Slice-pizzerian står verkligen för sitt namn!)
Här ser man San Francisco i horisonten och Bay Bridge, trots att det var dimmigt (därför denna tydliga photoshoppning)!
Vi träffade på ett flertal söta ekorrar under vår promenad genom kampus.
Det råder ingen tvekan om det faktum att vi nu kommit till en mycket liberal del av Amerika. San Francisco, och i synnerhet Berkeley, är väldigt liberalt, mångfaldigt, gay- och drogvänligt. Mason berättade för oss att när det är fråga om marijuana bryr sig polisen inte ett skvatt. Man får lättare böter för att korsa gatan utanför ett övergångsställe än för att röka gräs. Detta är något som man lätt märker, en specifik, söt doft smyger sig nämligen ofta fram längs med Telegraph. Och tobaksaffärerna ligger överallt. Överallt i butikerna skyltas det om att deras produkter endast får säljas för tobaksbruk, och minsta lilla antydan om att produkterna kommer att användas till något annat kan betyda att man blir vägrad rätten att investera i något från butiken. Men vi talar bongar och pipor i alla storlekar, likaså "drogerna" Salvia och Spice. Detta är det liberala Amerika i sitt esse. Försäljningsställena av medicinsk marijuana (som ännu inte stängts) tyder också på detta. Utvärderingar och recept kostar runt hundra dollar, och det finns många kliniker var man kan få tag på sådana. Här verkar man förstå att det handlar om bra medicin, och till och med "vanliga" droganvändare blir lämnade ifred.
Drogfri zon? Knappast. Detta är Berkeley, och zonen i fråga kan inte vara mer än någon meter i diameter.
Vi beklagar den försenade förseningen av den försenade uppdateringen gällande uppdateringen av vår blogg, men Alexandra orkade helt enkelt inte få det gjort efter gårdagens spelning. Nu är vi dock redo att dela med oss av ännu ett par historier från landet i väst.
I torsdags körde vår trevliga och coola reseguide, Ryan, oss över Santa Cruz Mountains till Santa Cruz. Vi hade en fantastisk resa och fick njuta av det otroligt spektakulära landskapet. Vi tog till oss lite extra tid för att åka en bit av motorvägen in i den mäktiga skogen, var vi var tvungna att kyla ner Ryans överhettade motor (vilket ofta händer under den heta solen när man gasar över bergen).
Vi anlände till Santa Cruz och Asana Tea House, var vi skulle spela den kvällen. Vi inkvarterade vårt baggage i förvaringsutrymmet och begav oss ut på gatorna. Medan Anna och Harju satt och lekte gatumusikanter och övade på kvällens låtlista, hittade Alex en cool typ som satt och gjorde armband några meter bort.
Hans något ovanliga avsikter, vilka han tydligt förde fram genom att (hamp-) armbanden inte var till salu eller utbyte utan bara låg framme för uppskattning, gjorde att ett flertal passerande ungdomar med all makt ville köpa eller byta till sig av hans verk. Det visade tydligt fenomenet att folk verkligen har ett begär av att ha det man inte kan få. Man vill bara ha, ha, och ha… Alex däremot, som genast förstod honom och satte sig ner och diskuterade omkring konstens värld, lyckades göra sig förtjänt av ett armband, och för att visa sin tacksamhet fick han en av Annas skivor. Tyvärr fick hon dock inte reda på vem hon ska tacka, för på frågan svarade han bara att han är dålig med namn. Så Alex döpte honom enkelt till ”Bad With Names”. :)
Bad With Names På Asana tog vi sedan en bit mat och varsin Elixir-shot (Alex testade en Crown Chakra-shot, Anna testade en för hjärtat och Harju tog en Solar Chakra-shot) och träffade Amanda West, en talangfull lokal singer-songwriter som Alex har haft kontakt med en längre tid och som nu hjälpte oss med ljudsystemet. Eftersom vi spelade på ett litet kafé var publiken inte så värst stor, men några nöjda ansikten verkade uppskatta vårt uppträdande.
Pete & Amanda 
Vi sov riktigt bra den första natten trots Annas fobi för spindlarna som kröp omkring i huset (hon klarade sig dock genom att sova längst ut mot sängkanten, och låta Alex sova in mot väggen, för att snabbt kunna fly ifall några monster dök upp). Vi vaknade på fredag morgon till en vacker himmel och åt en utsökt vegetarisk frukost. Senare på dagen åkte vi med Amanda till en stor och häftig organisk matvaruaffär vid namn New Leaf Community Market. Vi blev mycket uppspelta och spenderade alldeles för mycket pengar där, men det var okej eftersom sådana eko-affärer inte finns hemma.
Där köpte vi några mycket goda smörgåsar och åkte sedan ner till New Brighton State Park beach, som låg på vägen till Monterey vart vi var på väg. Stranden var mycket vacker och vi njöt av solen och vågorna medan vi åt våra smörgåsar.
Jeijj! (Notera dock den döda sälen bakom oss. :/) 
Vem spelar ikväll? Ja, just det, Anna Phoenix! Efter att vi kollat in staden (konstigt nog så var nästa all affärer stängda men vi hittade en trevlig Bob Marley-affär, var vi köpte diverse Rastagrejer) och tagit en bit mat på kaféet ställde vi upp inför vår andra turnéspelning. Denna gång var det lilla utrymmet vi spelade i nästan fullt från början, och spelningen gick väldigt bra. Vi träffade ett flertal trevliga människor som köpte skivor och tycktes gilla musiken.
Anna & Harju syntes på TV-skärmen i caféutrymmet medan de spelade i ett avskilt rum. Senare stack vi tillbaka till Amandas och Petes hus och hoppade nästan genast i säng. Denna morgon vaknade vi igen upp till väldigt vackert väder och åt en fantastisk frukost på verandan tillsammans med Amanda och Pete. Vi delade intressanta diskussioner om politik etc. och gjorde oss sedan redo för avfärden mot Berkeley.
Amanda spelade för oss! 
Efter att ha åkt med buss (Greyhound förstås, vilket Anna tyckte var mycket coolt; filmerna, ni vet) och BART träffade vi en mycket trevlig fotograf som gav oss nyckeln till sitt hus var vi kommer att bo senare nästa vecka. Efteråt tog vi en taxi och kom slutligen fram till UC Berkeley-internaten, var vi kommer att bo fram till tisdag. Vi träffade Couchsurfaren Mason Smith och några av hans vänner, och åt thailändsk take-away. Resten av kvällen blir lugn och avkopplande. Alex hälsar: o.O!
Mason tar för sig av äpple med jordnötssmör. Ett par intressanta faktum:
1. Det är otroligt kallt ibland trots att det normalt är ganska varmt under dagen.
2. Toalettpappret här är OTROLIGT tunt!
Tills nästa gång: Peace!
//the phoenix-crew
(ja, allting är faktiskt större i Amerika!)
Det har varit superfint att få hänga med Ryan, så kram på dig och tack för alla fina diskussioner och stunder av musik!
Bloggens inlägg (Atom)